Carita Andersson är journalist och har skrivit många reportage och en bok om döden och sorgen (Våga Leva, våga dö, LL-förlaget). Hon säger själv:

”Människor har försvunnit i mitt liv, över en natt, bara sådär. Framförallt min mamma, som inte ville leva längre en dag då jag nyss fyllt sexton.

Därför har jag velat veta mer om döden. Jag har varit i krematoriet, på begravningar, träffat sörjande, terapeuter, präster.

När Rolle blev sjuk vägrade jag låta honom försvinna helt plötsligt, som de andra har gjort. Jag var där, nästan varje dag på den palliativa avdelningen.

Men döden är lika omöjlig att förstå som att en människa föds.”