Högerpopulismen dissekerad

av Magnus E. Marsdal

Förord av Daniel Poohl

Debatt | Danskt band 368 sidor | Utkom september 2008

I sin kritikerrosade bok om det norska Fremskrittspartiet vänder Magnus Marsdal blicken från de  politiska fraserna mot det nutida samhället. Norge framträder som en dubbelexponering: å ena sidan ett land som  uppfattar sig självt som ett modernt och expansivt informationssamhälle med hög välfärd, å andra sidan ett samhälle  där villkoren för stora grupper hela tiden försämras. Ett land som har många beröringspunkter med Sverige. Marsdals  bok är därför även en analytisk ingång till den svenska högerpopulism som växer sig allt starkare. ”Varje gång en  besserwisser från universitetet offentligt talar om hur dumma Frp:arna är, får de 10 000 nya väljare”, säger han.

Pressröster

Christian Andersson skriver i Politiken.se:  att Marsdals bok handlar ”mycket mer om det norska Arbeiderpartiets  allmänna svek och förborgligande än om resultatet av  Fremskrittspartiets politik sedan det fick sitt genombrott i  stortingsvalet 1973. Marsdals huvudtes är att Arbeiderpartiet har blivit  ett elitparti,  ”Armanidemokraterna”, som förlorat kontakt med sina rötter i  arbetarklassen. Den - arbetarklassen - skulle i stället ha köpt  Fremskrittspartiets  aggressiva elitkritik. Att sedan Fremskrittpartiets ekonomiska politik  inte är särskilt arbetarvänlig har då haft mindre betydelse.” (081031)

Aron Etzler skriver i Flamman:  ”Precis som i fallet med den amerikanska religiösa högern är hela  fenomenet Fremskrittspartiet underbevakat, just därför att de människor  som  befolkar rörelsen anses närmast efterblivna. Marsdal gjorde det  självklara journalistiska arbetet – att träffa partiets medlemmar och  beskriva  deras världsbild – en sensation trots att det gjordes trettio år efter  partiets bildande.

Nu har Marsdals bok kommit ut på svenska, med titeln Högerpopulismen dissekerad. Välskriven, späckad med fakta och innehållandes en  redig argumentationsmanual för att bemöta högerpopulismen.” (081204)

Olav Fumarola Unsgaard skriver i Arena:  ”Allra bäst blir Marsdal när han lämnar retoriken och söker sig mot  sociologin och filosofin. Han har en god förmåga att använda och på ett  positivt  sätt popularisera forskning och göra den politiskt relevant. Han  överöser oss som läsare med tabeller, statistik och sociologer. En del  modeller  skapar han själv, medan andra hämtas från statistisk årsbok och den  norska motsvarigheten till VALU. Om det finns en frp-kod att knäcka så  är det i  en uppdaterad klassanalys á la Pierre Bourdieu eller Stefan Svallfors  som båda citeras och tillämpas med den äran. Detta lyckas på ett  intressant sätt  förklara varför proffstyckarna i centrala Oslo så fatalt misslyckas med  att förstå vad det är som händer.” (December 2008)

Åsa Petersen skriver i en ledarkrönika i Aftonbladet under rubriken Högerpopulisterna utmanar vänstern:  ”Högerpopulisterna har ingen folklig politik, men presenterar sig i  folkliga former. De är alltid redo att lyssna och pratar så att folk  förstår. ”När den socialdemokratiska eliten demobiliserar de  traditionella konfliktlinjerna inom ekonomisk politik, blir många  väljare  förvirrade. Man röstar på killen med den stora amerikanska bilen och den  stora käften, utan att se den stora skattepresent till de rika  han bär i bakfickan.” Marsdal varnar för att avfärda högerpopulisternas  väljare som korkade. Högerpopulisterna ska avslöjas och kritiseras,  men deras väljare måste tas på allvar. ”Om besvikna socialdemokrater i  arbetarklassen går till högerpopulisterna är det självklart inte bra,  men drivkraften i deras besvikelse kan innehålla mycket bra. Vad man  måste göra, som vänster­intellektuell, är att kliva ner från sin höga  häst och tala med dessa människor.” (090102)

Emil Schön skriver i Helsingborgs Dagblad:  ”I den politiska högergiren under 90-talet har en stor del av  arbeiderpartiets lojala väljare kastats av från vagnen. När den  ekonomiska  politiken likriktas mellan höger och vänster kommer i stället  värdefrågor i förgrunden. I värdefrågor tenderar arbetarklassväljare att  ligga längre till höger om sina partier. Det gäller såväl i synen på  brott och straff som på invandring och jämställdhet.” (090119)

Jan Karlsson skriver i Norrköpings Tidning:  ”Och medan jag läser detta gedigna verk, där sociologi förenas med  journalistik, Bourdieu med Greider, slår det mig gång efter annan att  svenska riksmedier, och politiska experter, är oroväckande ointresserade  av grannlandet i väst.” (090119)

Björn Lindahl skrev i sin recension av den norska utgåvan i  Svenska dagbladet att ”Kultureliten i Norge kan tacka sig själva för fremskrittspartiets  framgångar. Den tesen driver författaren Magnus E Marsdal i  boken FrP-koden. För svenska politiker som letar efter råd om hur  sverigedemokraterna bör behandlas finns här mycket tänkvärt.”

Åsa Linderborg skrev i Aftonbladet: ”Väljarna ser inte  längre skillnad på partierna och orsaken är att demokratin abdikerat för  marknadskrafterna, vilket föder en känsla av vanmakt hos dem som har det  sämst. Handlingskraft får man visa i frågor som bistånd, abort,  kriminalitet, bensinpris, skolungar som inte kan sitta still och ’de som  inte gör rätt för sig’ - invandrarna. I brist på en alternativ  ekonomisk politik tar väljarna fasta på andra frågor än de ekonomiska.  Arbetarklassen ligger långt till höger om vänstern i värdefrågor; man  har föga förståelse för bögar, feminism, miljöpolitik och invandrare  (man inte känner). Däremot ligger arbetarna långt till vänster om  socialdemokratin i ekonomiska frågor; man vill ha progressiv  fördelningspolitik,  arbetsplatsdemokrati, ökat gemensamt ägande och skattefinansierad  välfärd.”

Celanders förlag, Vårvädersvägen 4B, 222 27 Lund, 0702 454506