av Umberto Saba
Översättning: Gunnar Balgård
Dikter | oktober 2018
Umberto Saba var född i utkanten av det italienska språkområdet, hans motivvärld var det folkliv han omgavs av i hemstaden Trieste, av myllret och slamret i en hektisk inskeppningshamn vid det övre Adriatiska havet, och av de enkla människor som på olika nivåer betjänade denna fraktfart. Sådan vardaglighet var hans livsluft, han skrev till stor del om den.
Umberto Saba är folklivets poet i den italienska litteraturen, det fjärde hjulet under den berömda vagn av modernism som också innehöll Giuseppe Ungaretti, Eugenio Montale och Salvatore Quasimodo. Av dessa fick två nobelpriset, två fick det inte, och goda skäl kan anföras för att de två som blev utan, är de bästa. Saba har också fått vänta längst på en mer utförlig presentation på svenska, föreliggande volym är den första. Av den nämnda kvartetten är Saba äldst, född 1883, han levde till 1957 och var sålunda sjuttiofyra år vid sin död.
Denna volym är det första fylliga urvalet på svenska av Umberto Sabas verk som han i Francesco Petrarcas efterföljd kallade för ”Sångboken”, Il Canzoniere”.
Pressröster
”Äntligen föreligger här ett representativt urval av Sabas dikter, i tolkning och med introduktion av Gunnar Balgård … Poeten lämnar aldrig underifrånperspektivet, och den djupa mänskliga medkänsla som hans dikter genomsyras av är gripande. Saba kände sig själv hela livet som en människa på marginalen; hans hemstad Trieste, på gränsen mellan det italienska och det slaviska, blir även en bild för hans inre landskap. Och för ens eget, som läsare. Storartat.”
Christer Hugo i BTJ-häftet nr 23, 2018