Paradiset

av Abdulrazak Gurnah

Översättning: Helena Hansson

Roman | Danskt band 272 sidor | Utk september 2012

Gurnah introduceras nu på svenska med Paradiset, en historisk utvecklingsroman som utspelar sig i det muslimska Östafrika under nittonhundratalets början, då området står på randen till fullskalig europeisk kolonialisering. Här möts den gamla swahilikulturen och den tyska och brittiska kolonialismen, och via handelsvägar och karavaner får vi följa en pojkes mognad till ung man.

Huvudpersonen, den tolvårige Yusuf, skickas av sina fattiga föräldrar till kusten för att bo hos sin farbror Aziz, en förmögen köpman. Snart går det upp för både den oskuldsfulle Yusuf och läsaren att köpmannen inte alls är Yusufs farbror: i själva verket har han sålts som skuldslav av sin far. Så börjar livets hårda skola för Yusuf. men här finns också plats för vänskap och för glimtar av skönhet, i form av husbondens trädgård, som Yusuf på eget bevåg ägnar sin kärleksfulla omsorg. 

Vid sjutton års ålder får Yusuf följa med sin husbonde på en storslagen handelsexpedition till inlandet, en övermodig resa där sjukdom, vilda djur och blodtörstiga lokala styresmän kräver sin tribut. Genom huvudpersonens ögon får vi uppleva ett Afrika som präglas av stamstrider, vidskeplighet, sjukdomar och barnslaveri, men drömmaren Yusuf får också en skymt av paradisets portar av eld och vatten. Eller är det i själva verket den trädgård som han har skött om som är paradiset? Vid återkomsten till denna trädgård och till sin husbondes hem får Yusuf veta den tragiska hemlighet som leder fram till bokens häpnadsväckande upplösning.

Paradiset är en mångbottnad, våldsam, vacker och märklig berättelse med ett poetiskt, skirt och avskalat språk, där perspektivet aldrig viker från den unga huvudpersonens sida. I såväl motiv som språk lånar romanen drag från den bibliska berättelsen om Josef, och man skönjer också element från Koranen, från myter och folktro och inte minst en tydlig fläkt av Conrads Mörkrets hjärta, samtidigt som romanens egenart aldrig kommer i skymundan. Det är en berättelse som är fast förankrad i sin tid och sin miljö, en berättelse som ändå – eller just därför – är djupt allmängiltig.

Recensioner

Patrik Enander skriver fint om Paradiset på sin blogg:

Jag hade aldrig dykt på denna om inte vi tagit upp den i bokcirkeln. Jag fastnade i den redan i första stycket som visar vilken språkbehandling och poetisk känsla Gurnah har. Helena Hansson har gjort ett mycket fint jobb och överfört romanen till en mjuk och följsam svenska.

BTJ:s lektör Anders Sjöbohm menar att

Om pojkens öden berättar Abdulrazak Gurnah på en jämn, bitvis nästan alltför jämn, och åskådlig prosa. Hans Paradiset har drag av såväl utvecklingsroman som äventyrsbok där läsaren genom Yusuf möter en rad färgstarka människoöden. Personteckningen är emellertid nyanserad, även i den diktatoriske Aziz' fall, och romanens upplösning öppen och överraskande. Den svenska språkdräkten är god. (Häftepos 13113262)

Jan Bergsten skriver om Paradiset i Folket i Bild 

Paradiset förtjänar att stå bredvid sådan moderna klassiker som Chinua Achebes Allt går sönder eller Pram Toers Människans jord. (nr 3, 2013)

Stefan Helgesson skriver nyanserat och insiktsfullt om Paradiset i Dagens Nyheter (ännu inte på nätet) under rubriken Subtilt om Afrika. Fascinerande om en postkolonial brytpunkt. Han skriver bland annat: 

Det är alltså en roman om en samhällsordning på glid, men med den oskuldsfulle Yusuf som brännpunkt. Den kunde kallas en inverterad bildningsroman: istället för att växa in i en samhällelig gemenskap präglas Yusufs liv av ett tilltagande främlingskap.

Gurnah, som är bosatt i England, men har en bakgrund i Zanzibar, hör till de främsta migrantförfattarna på det engelska språket. Att han inte har introducerats tidigare på svenska är besynnerligt. Möjligen är hans lågmälda berättarkonst alltför subtil.

Den som söker konfrontativa, enkelt uttydbara historier letar förgäves hos Gurnah. Han utmanar hellre än uppfyller europeiska förväntningar på en "postkolonial" författare.

"Paradiset" är således en berättelse om exil, maktmissbruk, klassklyftor och etnocentrism - men utan Europa som förväntad kontrast. Européerna förpassas till bakgrunden.

Martin Karlsson recenserar Paradiset i Amnesty Press under rubriken Exploateringens många nyanser. Han skriver bland annat:

Med samma, skoningslösa, iakttagelseförmåga blottlägger emellertid Gurnah hur ringa och betydelselösa Yusufs erfarenheter ändå blir i slutändan. Framför allt när de ställs i förhållande till den brutala underkastelse som kolonialmakterna fordrade av sina nya ofrivilliga undersåtar. När ett hinder överkoms finns alltid ett större som väntar. Paradiset blir således en demonstration av den koloniala exploateringens många nyanser och en påminnelse om hur ofrihet ofta åsamkas de redan ofria emellan.

Röster om originalet

Many layered, violent, beautiful and strange … a poetic and vividly conjured book about Africa and the brooding power of the unknown. (Independent on Sunday) 

Gurnah evokes his world in poetic prose which is pure and lucid – a small paradise in itself … The pleasures, sadnesses and losses in all the shining facets of this book are lingering and exquisite. (Guardian)