Migritude

av Shailja Patel

Översättning: Meta Ottosson

Dikter | Danskt band 176 sidor | Utkom november 2012

Migritude är en episk resa i fyra tempon, en blandning av olika genrer: poesi, legend, anekdot,  reportage, berättelse. Utgångspunkten är författarens uppväxt som flicka och ung kvinna i den indiska minoriteten  i Kenya. I detta väver hon med värme, humor och brännande hetta skickligt in bredare perspektiv som handlar om kolonialism och kvinnoförtryck, men också om människor som vägrar att låta sig reduceras till en av andra given  identitet utan kräver sin plats som fria människor, inte bara som kvinna eller invandrare, utan i första hand  som person i sin egen rätt.

Boken handlar inte enbart om migranter. Den handlar om migrationens villkor – om migritude.  Det är inte en kulturantropologi om migranters liv utan snarare en filosofisk betraktelse över vad det innebär  att leva under migrantbegreppet. Eftersom det griper tillbaka på termen négritude handlar det också om ras.  Leopold Sédar Senghor fångade själva essensen i négritude när han skrev: ”i stället för att i sin svarthet se  en underlägsenhet accepterar man den, gör stolt anspråk på den, odlar den kärleksfullt”. Senghors vän Aimé Césaire  använde termen i sin Cahier d’un retour au pays natal från 1939 där han skrev att négritude varken är ”ett  skallindex, eller en plasma, eller en soma, utan något som mäts på lidandets kompass”. (ur Vijay Prashads förord).