av August Strindberg
Läsebok för underklassen sammanställd av Jan Myrdal
Antologi | Pocket 320 sidor | Utk april 2012
”Överklassen har endast en rättvisa att fordra: att den avskaffas”
Den 14 maj 2012 är det exakt ett hundra år sedan August Strindberg gick bort. Det officiella Sverige som i vanliga fall inte kan få nog av jubileer och högtidstal om vikten av att vårda kulturarvet är påfallande ointresserat. Kaj Scheuler, Svenska Dagbladets kulturchef, gick så långt att han frågade om det handlar om ”beröringsskräck”. Jan Myrdal som svarar för urvalet i denna textsamling skriver
Men de strindbergianer i ämbetet som nu organiserar hyllningar kan inte få till en riktig jubelfest. Överheten - kung, drottning, statsminister, Wallenbergare, Stenbäckare, arbetsrörelseidkare och akademiledamöter - skulle inte som vanligt kunna framträda i Blå Hallen utan att deras jubeltalande denna gång fastnade dem taggigt i halsen. Och i den mån Strindberg fortlevde som poltergeist vet vi att Kung Karl sedan på väg upp till dansen därovan skulle halka och åka ned på rumpan med alla kraschanerna klirrande.
Själva fäster vi kanske inte så stor vikt vid jubileer och jämna tal. Däremot menar vi att Strindbergs texter forfarande lever och bör göras tillgängliga. Därför vill vi lyfta fram honom som radikal journalist, politisk debattör och skildrare av Sverige i ”attentatens och jubelfesternas tidevarv”. Det görs i denna unika samling texter som första gången gavs ut 1968. Urvalet spänner över hela Strindbergs produktion, från ungdomsjournalistik, över ”åttiotalsradikalism” till inlägg i den så kallade Strindbergsfejden alldeles innan han gick bort.