Kritik av underdog-metafysiken

av Johan Söderberg 

Essä | Danskt band 248 sidor | september 2021

”Samhällets polarisering längs identitetspolitiska skiljelinjer stabiliserar opinionsstödet för skattesänkningar och privatiserade välfärdstjänster.”

En idéhistorisk essä som spårar källorna till kulturkriget i den offentliga debatten tillbaka till vänsterns interna uppgörelse med arbetarrörelsen och marxismen. Som ett led i denna uppgörelse orienterade sig vänstern mot identitetskamper och mångkultur. Boken analyserar idéutvecklingen inom vänstern mot bakgrund av det nyliberala systemskiftet som ägde rum vid samma tid. Av särskilt intresse för studien är hur nyliberala tänkare som Mises och Hayek har resonerat kring nationellt självbestämmande, minoritetsrättigheter och migration när de besvarat frågan hur privategendomen kan säkerställas mot ingrepp från den röstberättigade majoritetsbefolkningen.

Johan Söderberg är docent i vetenskapsteori vid institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori på Göteborgs universitet. Han intresserar sig för kunskapens produktionsvillkor med särskild tonvikt på gränsdragningen mellan ideologi och vetenskap. Tidigare har han studerat alternativ teknikutveckling bland hackers och droganvändare. Han är biträdande redaktör för tidskriften Science as Culture. Utöver den här boken är han aktuell med Resistance to the Current: Dialectics of Hacking (MIT Press, 2022), samförfattad med Maxigas.

Alexander Kirchhoff recenserar Kritik av underdog-metafysiken i Röda rummet:

"I grunden har Söderberg skrivit en mycket läsvärd och idémässigt utmanande bok för vänstern både i Sverige och internationellt. Den för fram en rad viktiga och ofta övertygande argument och analyser som vänstern gör väl i att ta på allvar och som borde införlivas i framtida politiska strategier och praxis. Det gäller i synnerhet uppmaningen att återgången till ett klassbaserat fokus inte ska följas av ett totalt förkastande av andra identitetsmarkörer, utan snarare bestå i ett aktivt införlivande av partikulära identiteter i analysen och språkbruket. Söderberg skyggar inte heller för att stundtals utdela svidande självkritik mot vänstern, särskilt den post-marxism som han belägger med en stor del av skulden för den framväxande vita identitetspolitiska strömningen med dess nationalistiska och fascistiska förtecken. Även för de som kommer anse att kritiken som riktas mot delar av vänstern är allt för hård, så tror jag att den ställer en hel del fordrade frågor och framför tänkvärda om än obekväma påståenden."

Kay Glans recenserar Kritik av underdog-metafysiken i Respons.

”Söderbergs position gör det möjligt för honom att med oförskräckt precision ringa in de idéer hos dagens vänster som har bidragit till en populistisk rekyl … ”Kritik av underdog-metafysiken” bryter förtjänstfullt mot många tabun inom dagens vänster – och inte bara där – och kan kanske bidra till en mer sansad diskussion, även om anklagelsen att idéer som dessa gynnar SD lär komma som ett brev på posten.” (http://tidskriftenrespons.se/recension/vanstern-har-bidragit-till-populismens-frammarsch/)

Olle Josephson recenserar Kritik av underdog-metafysiken i Clartè.

"Söderberg, vetenskapsteoretiker vid Göteborgs universitet, har ett  tänkvärt och viktigt ärende. Folksuveränitetstanken är demokratisk och  revolutionär - den stannar inte vid formell demokrati utan innebär också  att folket ska vara suveränt över produktionsmedlen. Kapitalet måste  bort. Den kraft, det "historiska subjekt", som kan fullborda  folksuveräniteten är arbetarklassen. För att få styrka nog att göra det  måste den länka samman universella principer om frihet och jämlikhet med  historiskt uppkomna, meningsbärande och platsbundna kulturgemenskaper."

Håkan Lindgren recenserar Kritik av underdog-metafysiken i Svenska dagbladet.

"Idéer färdas på oförutsägbara vägar ibland. Att följa med när någon reder ut trådarna i den intellektuella väven är, åtminstone för mig, mer spännande än en deckare. Om man följer de franska postmodernisternas  idéer och inspirationskällor bakåt i tiden hamnar man bland ett gäng  tyskar i det motsatta politiska lägret. Foucault, Derrida och Lyotard  var påverkade av Nietzsche och Heidegger, skriver Söderberg."