av Marlen Haushofer
Översättning: Anders Björnsson
Noveller | Danskt band 192 sidor | December 2018
Marlen Haushofers novellkonst bygger på förtätade uttryck, dialogerna är laddade utan att egentligen vara betydelsebärande. Krigsupplevelser och mulen efterkrigstid utgör en fond för de flesta berättelserna. Hon föredrar det lilla formatet, ungefär som en Raymond Carver eller en Kjell Askildsen. I sin ovilja att breda ut sig kan hon likna Hjalmar Söderberg. Relationen mellan kvinnor och män dominerar: det behöver inte vara mellan man och hustru, det kan också vara mellan mor och son, mellan lärare och elev, mellan en hyresvärdinna och hennes inneboende. Ibland lyssnar människorna inte på varandra, då studsar orden tillbaka till läsaren. En del av hennes novellfigurer är dagdrömmare, någon har mardrömmar. Några försvinner och dör. I hennes universum är livet ofta skört men aldrig som ett torrt löv utan snarare som en svag rännil som inte riktigt vill torka ut.
Med den volym som Celanders förlag nu ger ut, 18 noveller, presenteras Marlen Haushofer för första gången som novellist för en svensk läsekrets. Den österrikiska författarinnan Marlen Haushofer (1920–1970) är mest känd för sin roman Väggen från 1963 – filmad och två gånger översatt till svenska. Även tre andra kortromaner av henne finns i svensk översättning.
Pressröster
Jakob Carlander har läst Marlen Haushofers noveller och menar att det är "glädjande" att de nu har kommit på svenska. Han skriver att "Världen ter sig egendomlig för novellernas huvudpersoner. De kan inte greppa den och gestaltar alla en ensamhet i livet som får nästintill autistiska drag. Inte heller de som lever i relationer med andra kan tolka sina känslor eller förstå att människor runt omkring dem har andra känslor, tankar och önskningar än de själva. Alla är ensamma. … Haushofers svärta naglar sig fast även i en samtida läsare. Den lämnar absolut ingen oberörd. Något är annorlunda efter sista sida.". (Uppsala Nya Tidning 28.12.18)