Ljus i mörkret

av Erik Wijk

Essä | Inbunden 432 sidor | Oktober 2022

Utifrån klassiska tänkare som Voltaire och Rousseau och personliga erfarenheter som systern Katarinas död i barnsängsfeber har författaren Erik Wijk skrivit en vindlande essä kring jämlikhet. Han granskar hur några intellektuella både inspirerats av och svikit jämlikhetstanken – alltifrån upplysningens guldålder till idag. En ömsom kritisk ömsom hänförd titt på både vänster och liberaler.

Efter sju års tystnad kommer Erik Wijk med en ny bok som inte liknar något annat.



Det  är en vindlande essä om jämlikhet. Men också en självbiografi, om  barndom och systerns förtida död. Det är en livsfilosofisk tankebok.  Några av våra mest älskade författare – som Astrid Lindgren och Tove  Jansson – blir kärleksfullt granskade. Och det är en samtidspolitisk  kritik av såväl vänstern som liberalismen. Liksom en skildring av hur  nyfascismen kan sippra in i närmaste vänkretsen. 

Erik Wijk ger  nya ingångar till upplysningens stora namn men också till Leif GW  Persson, Åsa Linderborg, Jan Myrdal, Maja Lundgren, Lena Andersson och  Jimmie Åkesson. 

Eftertänksamt, allvarligt och lekfullt spinner  han en tråd om hur vi människor brottas med vårt medmänskliga ansvar.  Alla längtar vi efter något rimligare men alla är vi sköra. Det  storartade samsas med det blinda och lågsinnade.

Erik Wijk  är född i Göteborg 1963. Han har tidigare publicerat en rad  debattböcker och romaner, däribland två böcker om föräldrarna. Allt vi  här drömma om från 2009 är en skildring av fadern Olof som valde att  hoppa av från societetslivet i Göteborg och leva som eremit. I Bara de  riktiga orden från 2015 försöker sonen förstå vem modern Ulla var och  hur hon formades som kvinna och människa. Romanen Tivoli från 2011 är en  myllrande historisk fantasi. Återkommande i författarskapet är att se  människan som både skapare och skapad av sin samtid.

Lysande lovord för Ljus i mörkret i BTJ-häftet nr 21, 2022.

Recensenten Ylva Floreman skriver:

Utifrån tron på en grundläggande jämlikhet ger författaren sig ut på en livsfilosofisk vandring från Voltaire och upplysningens förnuftstro till Myrdal, Wollstonecraft, Tuuloskorpi med flera. Wijk vill komplicera och nyansera, men också peka på en mer kollektivt inriktad väg. Tillsammans kan vi söka förändring. Med ödmjukhet kritiserar han både vänstern och liberalismen. Wijks lediga ton och oförställda språk tar tag i läsaren från första sidan. Det är oavlåtligt spännande att följa tankegångar och resonemang. Boken gör skäl för sin titel: Ljus i mörkret. Det är befriande att läsa en tänkare och debattör som inte söker strid, som vill samhörighet i våra viktigaste frågor, som bottnar i övertygelsen om att kommunikation och förståelse är möjligt. 

Helhetsbetyg: 5.